Igår vart jag ute och gick en liten promenad i skogen tillsammans med min kära, i allt prat mellan allt mellan himmel och jord (bokstavligen talat) fick jag med mig ett par bilder.
På vägen till bilen upptäckte A en liten orm på vägen. Jag själv är livrädd för ormar så jag höll mig på avstånd men han kunde inte låta bli att närma sig och bli vän med den, han fick upp den i handen och efter en liten stund ville ormen inte lämna hans hand utan klamrade fast sig i fingrarna med hjälp av ”svansen”. Jag vågade till slut närma mig en aning för att kunna få med denna varelse på bild. Ganska fascinerande när man tittar efter, men mja.. Jag får nog öva lite på det!
När övergår ormens kropp till svans, förresten? En intressant fråga. Om någon har svar på det, får ni gärna dela med er av det.

Är det inte bara helt underbart att ha någon att fula sig med?

I mina översnygga Team Sport joggingbyxor.
Lite halvtaskig bild men den bjuder vi på.

Kopparorm – en ödla utan ben.
Blir denna hedrad av att få kategoriseras som en orm eller föredrar han/hon att vara ödla?
Det är den ultimata frågan ..